Dödsriket tur och retur
Jazzie 2009-04-27 18:03 (2 kommentarer)
Jag tog ett dyk ner i dödsriket och har nu återvänt. Och detta är mina reflektioner:
- Att kräkas är vidrigt.
- Att må kräk-illa men inte kräkas. Att få springa var 5e minut till toaletten och ställa sig i böneställning och be om kräkreflex som aldrig kommer är värre än vidrigt.
- Efter 12 timmar utan att kunnat kräkas vill man bara dö. Då är man redo att ta vilken vinterkräksjuka som helst.
- En maginfluensa där man nästan inte kräks alls. Inte har rännskitan. Men mår illa utav bara helvete och har feber är en maginfluensa av det ironiska slaget.
- Att må illa 4 dygn suger.
- Jag tror jag numera vet vad man menar med sura uppstötningar.
- Jag har inte varit så här jäkla sjuk på många år.
- I dödsriket har jag bett till alla makter jag känner till: Gud. Mamma. Någon.
Nu lever jag igen. Och det känns härligt att vara tillbaka.
- Att kräkas är vidrigt.
- Att må kräk-illa men inte kräkas. Att få springa var 5e minut till toaletten och ställa sig i böneställning och be om kräkreflex som aldrig kommer är värre än vidrigt.
- Efter 12 timmar utan att kunnat kräkas vill man bara dö. Då är man redo att ta vilken vinterkräksjuka som helst.
- En maginfluensa där man nästan inte kräks alls. Inte har rännskitan. Men mår illa utav bara helvete och har feber är en maginfluensa av det ironiska slaget.
- Att må illa 4 dygn suger.
- Jag tror jag numera vet vad man menar med sura uppstötningar.
- Jag har inte varit så här jäkla sjuk på många år.
- I dödsriket har jag bett till alla makter jag känner till: Gud. Mamma. Någon.
Nu lever jag igen. Och det känns härligt att vara tillbaka.
AnnA
Välkommen tillbaka :)
2009-04-27 20:46:55
Moot
Åhhh fyyyy din stackare. Jag känner största sympati!!! Välkommen till hälsan igen. Kram
2009-04-27 21:27:13
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte