OMG! Jag har TAKIDA på hjärnan!

Är det inte utvilad man ska bli av resor? Jag är inte utvilad, jag är hundra mil därifrån, jag skulle vilja sjunka ner i vår säng och dra två tjocka täcken över mig och ligga där och småslumra i två dygn.
Istället ska jag redan i morgon bitti hasta iväg på diverse möten och sen måste jag tvinga fram lite kreativitet. Det ÄR roligt! Jag är glad och tacksam! (men trött)

(jag känner ständigt att jag måste förklara hur glad och lycklig jag är för att jag är lyckligt lottad jobbmässigt och för att det går bra just nu, eftersom jag var arbetslös och utan hopp för några år sen, men visst får man väl gnälla lite även om det går bra nu? för det är ju jobbigt ändå. hej jante, hej världens längsta parentes)

Jag har kommit en bit på väg men jag kan kravla ner i de djupaste dyigaste hålorna när det gäller det här med självkänslan och utseendet (ja, och allt annat). Jag åt low carb tidigt i höstas. Det gick bra. Sen åt jag high carb. Nu känner jag mig fet och plufsig och äcklig på alla vis och nästa vecka ska jag visst på julbord på East av alla ställen och läser att det ligger på stureplan och ÅHNEJ vad jag jämt känner mig fel på de där ställena, alla är så himla trendiga och snygga och så kommer jag, hopplös tjock lantis med slitna kläder. Jag vet, det är så världsligt, men samtidigt är det väl ack så mänskligt att vilja vara snygg och passa in?
Jag känner mig så skev these days. Skev, skev, skev.

Men! Jag köpte i alla fall fina papper/planscher i lite åttabitarsstil till mina boys i Malmö. Kolla här. Koola grejer.