här haru!

I går åt jag en sushi i Karlstad och vid lunchtid i dag åt jag en hastig jambalaya i Stockholm med min chef och nu sitter jag på tåget hemåt igen. Jag har en artikel att skriva, foton att bearbeta, imorgon ska jag fotografera en skivinspelning (mest för mitt eget höga nöjes skull men blir det bra bilder är det ju inte heller dåligt för själva bandet i fråga) och boka in ett annat jobb. På torsdag ska jag iväg tio mil och göra en intervju som sen ska bli en artikel. Det är meckigt att vara sin egen fotograf även om det naturligtvis är roligt också, jag älskar det HÖGT, men det blir så dubbelt.
Och när jag kommer hem idag ska jag åka och köpa någon pärlplatta och lite wc-rent och såna där disksvampar och sen ska jag hämta barnen från dagis och laga mat.

Samtidigt ska jag boka in ytterligare ett jobb och i helgen kommer nya kompisar och hälsar på. Ofantligt roligt men stressigt och nervöst. Veckan som kommer åker min man utomlands med jobbet i tre dagar.

En kompis vill träffa mig och jag har sagt att kanske i morgon, men nu måste jag nog säga nej i alla fall och han är väl okej med det förstås men det känns ändå dumt, det känns som om jag inte räcker till riktigt, jag lovar att posta paket och träffa kompisar och så vidare men allt bara drar ut på tiden och jag hinner knappt.

Jag klagar inte, oh nej, jag gillar det här actionspäckade men samtidigt, det är höst, jag har anlag för björngrejen, jag vill gärna gå i ide och dra ner på takten men det är himla svårt, även om det skulle vara bra och välbehövligt och alltihop.

Jag VEEET förstås att alla har det så här, med vardagspusslet, jobb och familj och vänner om vartannat, det är lite svårt att få ihop det, men det går och det är normalt, men det är lite jobbigt att åka bort flera gånger per månad och bo på sega hotell utan internetuppkoppling, det är svårt att få ihop allt helt enkelt.

Och min mellanslagstangent har börjat sega! Du får inte lägga av än, snälla söta vaion min.