it's my own cheating heart

I går: hemresa. Tåg. Först simpsonshimmel utanför, senare snarare grafitgrå, en kontrast mot lönnträden som solen lyste upp. Jag läste, sms:ade hejvilt, lyssnade på musik. Inte enbart glasvegas, utan en del tidiga Kent också. Fint.
Sen kom jag hem till fullt hus, några kompisar var här och lagade mat åt oss. Jag fick en gammal astrologibok av dem, eftersom de ägnar sig åt bokutrensning, så nu har jag suttit och läst om tvillingkvinnor och läst högt för min man som har himlat med ögonen eftersom han känner igen mig big time. Och sen har jag läst om fiskbarn eftersom jag har ett sådant, känsligt och lite svårt barn. Där stämmer nästan allt också. Märligt hur det kan vara.

Alla utom jag slocknade vid halv tio, jag satt kvar vid datorn och hängde.
Det är höst här hemma. Göteborg känns nästan tropiskt i jämförelse. Luften är hög, kylig, fingrarna och nästippen blir iskalla utomhus. När jag knatade till postlådan passerade jag äppelträden, nu har det fallit så många äpplen till marken att det börjar lukta jäst, lite ruttet. Översött. En höstdoft det också.
Min äldsta gosse är JÄTTESUR idag men som tur var kom ett Lego Club-magasin och då var surheten som bortblåst. Nu läser han om lego och snart ska hans mor laga äcklig mat. Tom Yum-soppa. Barnen får väl köttbullar. Eller nåt.

Vi har tagit ett viktigt beslut idag. Det känns fint. Och skönt. Att ha outtalade saker hängande i luften är aldrig bra.

Min fyraåring knarkar mammahud nu, drar upp min tröja och klappar och luktar på mig och min rygg. Så kan det gå när man har varit borta i fyra dagar.
"Luktar perfekt!" säger han.