jättejättejättetrött

Alltså, vad ÄR det? Med mig. Det är inte PMS, vilket oftast är vad jag jämt tror nuförtiden, det känns ju så irrationellt att vara ledsen utan anledning annars. Men inte PMS, och ingenting egentligen.

Men kanske allt? Jag känner mig genuint ledsen, orolig och nervös. Det är dagisstart, fritidsstart, saker att köpa, saker att fixa, vara tillgänglig, laga mat, börja jobba, skicka iväg saker. Det är allt det där. Det är att försöka stå ut med folk och fä som ränner här, jag ÄLSKAR folk och fä men just nu vill jag mest vara själv.

Sexåringen har lärt sig cykla på en minut, det var en stoooor lättnad eftersom vi segade så med att ta av stödhjulen. Mina svärföräldrar har varit bortresta i en vecka men kom hem idag, nu sitter de i sitt kök och läser ikapp lokaltidningar. Jag bakade nyss en zucchinikaka till dem som jag gick in med, sen gjorde jag smoothie på avocado, tofu och blåbär, det är godare än det verkar, drack den och fortsatte vara genuint ledsen, och jag gick ut på altanen och lade mig på en dyna mitt på, fingrade på min höftkam, är det ett ställe på min kropp som skänker mig lite ro och tröst är det där, hur befängt det än låter, och så låg jag där och fick augustikvällsfukt i ryggen från dynan, lade handen på höftbenet, tittade upp i luften, hörde hundskäll från öster och såg regnmoln i norr, jag kände hur jag andades ytligt, med bara övre delen av lungorna, försökte andas djupare, strök med handen över revbenen, klappade magen och drog in luft.

Och jag vet ju hur det är - när jag är stressad och inte hinner med mig själv eller det jag vill och behöver, så blir jag LEDSEN. Det är min stressreaktion.

Och så vill jag rymma lite grann.