lyxprobs

Jag har en bad hair-month. Och ett bad-body-year och en bad-face-week. Det är sant alltihop. Jag är tjock och slö och orkar inte hålla uppe någon slags gnista alls för att motverka detta. Att ett par kilo hit och dit kan göra så stor skillnad - well, så är det. Skulle jag väga två-tre kilo mindre skulle det kännas mycket bättre. Som det är nu så känner jag mig extremt lönnfet. När jag vägde som minst i vuxen ålder för 2,5 år sen vägde jag ungefär fem-sex kg mindre än nu. Det är rätt mycket. Och jag mår pest av det och känner mig ful men det är inget man pratar sådär direkt om, misslyckandet, gång på gång, så jag skämtar om det i stället. Och NEJ, det handlar inte om fåfänga, det handlar om ren och skär otrivsel, jag vill inte att någon ska säga att jag är snygg ändå, jag vill bara känna mig bättre, i min kropp, den som ska ta mig runt i världen. Bort med några kilo fluff.

Jag vet att kraften att förändra det här finns hos mig. Det är bara jag som kan göra något och jag vet ju HUR, och därför skäms jag ännu mer. Men jag tror att jag måste tänka att det går när det går. Just nu orkar jag inte motivera mig själv till att satsa på viktminskning. Det får komma när det kommer, och tills dess får jag gå runt här med fluffet.

Liten magsjuka härjar här, men det verkar ha lugnat sig och imorgon ska vi gå och se Kung Fu Panda om vi är friska. Jag och lillpojken tog bilen till lilla loppisboden i byn och köpte fyra fat av sura tanten där tidigare i eftermiddags. Jag kände nästan för att skrika FITTA FAT HANDGRANAT och springa därifrån, men jag är ju faktiskt mycket mer mogen än så så jag tog snällt min kasse med faten i och gick därifrån utan ett enda ont ord.