galla

Mina ack-så-fina snorungar är besatta av tuggummi och datorspel och film just nu. Sådär tonårsaktigt drygt också. Päck säger jag.
I dag tog jag dem dock till grannstaden för att posta brev och besöka apoteket. Det var fint. De gick bredvid mig och höll varandra i handen och sen gick vi till en lekpark, så att de fick känna sig som stadsungar ett tag. De lekte och sprang och sen kom en äldre unge fram.

Ursäkta, jag vet hur barn är, men jag tycker att det är lite knepigt när typ nio-tioåringar närmar sig två mycket mindre barn och ska stödda sig och liksom "kolla vad jag kan, såhär högt kan du inte klättra" och sexåringen blev ju jättesugen på helt dödsföraktande klättringar.

Den lilla sonen skrek "Nu äre middag!" där han lekte på sitt hörn och den äldre pojken sa "jaha, vad blir det dårå" och den lille skrek igen "Köttbullar, potatis, gelé och SALTGURRRRRKA!" och då gick den store fram och viskade (så att jag inte skulle höra) "Men vet du vad du är? Du är en TOMAT" och sen var han lite stöddig mot största sonen igen.

Nåväl. Mina barn och andras ungar, jag vet att ungar är sådär hela tiden, men jag har lite svårt för det där när man ska hävda sig mot barn som är så mycket mindre, hur intressant kan det vara? (Fast tomat var en ganska söt förolämpning.) Och jag vet att jag låter snipig och sur. Jag måste bara få spy ur mig lite.

Jag har köpt ett litet reseapotek och jag har postat brev och betalat räkningar och fakturerat litegrann.

Nu är det bara storstädning och packning kvar. Bara. Eh.