jag hatar rubbar

I dag var det vår och jag firade med att svida på mig mina våriga ljusa converse och steppa ut i sol och grus och in i bilen till ett klädparty i ett käckt villaområde och jag var där och tittade på rätt beige kläder med en massa käcka villaområdesmammor, ibland känner jag mig som en alien jämfört med dem, fast utanpå ser jag väl också villaområdeskäck ut, det enda som störde var nog min skrällande Joy Division-ringsignal när det ringde ett jobbsamtal på min mobil mitt i alltihop, och som jag inte ens märkte först. Då fick jag kasta mig genom rummet och slänga mig ner i min jättestökiga handväska och hala upp telefonen.

Jaja, sådär är det, kornblå jeans och converse och sen när jag kom hem firade jag igen genom att kliva rätt in i huset och in i vardagsrummet utan att ta av dojorna. Ah, vår, joy, då kan man ha skorna på sig inomhus också, litegrann i alla fall, man kan slänga sig i soffan och låta fötterna vila på armstödet och skorna är helt torra och rena under och fantastiskt snygga.

Och på My Name Is Earl spelas en Nick Drake-låt och jag känner att kanske, kanske är jag mogen att börja lyssna, det låter ju lite bra, och jag tycker inte alls att rösten är ful längre.

Annars har jag och mina kids varit och handlat idag. Och fikat med deras farmor. Och sparkat omkring lite i gruset. I morgon tar vi fram en gigantisk påse med kulor och spelar kula. Vår-ritual.

Jag sitter för slappt framför datorn, min högerarm börjar krångla, jag behöver en paus, jag behöver en usa-resa.