Helgerna fylls av umgänge och rödvin och för mycket mat och det fylls på med jobb och mitt i den här hösthåglösheten så känner jag en smygande jubelglädje inuti, för just nu känns det nästan för bra för att vara sant på många fronter.
Just nu korrekturläser jag restaurangmenyer. Bara det är så kul. Och därmed blir jag extra tråkig här, känner jag.
Och idag som många andra dagar sitter jag på kökssoffan med datorn på köksbordet och alldeles nyss blev kaffet färdigt och jaq borde gå ut och gå också men jag vet inte när jag ska hinna? Jo, det är klart att jag måste hinna.
Fast nä. Snön vräker ner.
Och precis nyss lät det som om någon hamrade på vår vägg. Jag smög och kollade - det var en sån där grön stor hackspett som man sällan ser! En gröngöling - det måste ha varit en sådan.