Daft prick

Min bild av mig stämmer ju inte med andras bild, inte med verkligheten, så varför envisas jag med att tro att alla tycker att jag är en flummig ointressant tönt? Jag måste revidera det där. Igår på tåget kom en man som jag känner högst flyktigt via våra barn, han är skolpappa, och nu satte han sig alltså obekvämt på huk i gången på tåget och satt där länge och ville ha mina åsikter om seriösa saker, han var uppriktigt intresserad av vad jag tyckte och jag bara "meh?".

Och sen fick jag göra ett jätteroligt jobb och storchefen som guidade runt mig sa till och med att jag fick mer tid än brukligt, att jag fick lite specialvisning, jag fick stå precis intill startande och landande flygplan och se monstermaskiner och alltihop. Och sen på tåget hem satt jag jämte en ung man som satt och fipplade med en kortlek. Till slut kunde jag inte låta bli att fråga "pokerspelare?" och han svarade "nej" och drog genast igång korttricks, han hade varit på trollkarlskonvent i Skåne, och han var rolig och klurig och jag blev lurad flera gånger.

Sådär är det ju. Nu låter det som om jag är självgod men jag måste påminna mig om att folk visst kan tycka att jag är bra och intressant som person. Blablabla.

Jobbet igår var så jävla skitkul. Nu ska jag bara försöka få ner det på pränt också. Och sen har jag ju ett annat jobb som kommer att innebära lite roliga resor i vår. Hurra! (obs: om allt går vägen förstås, peppar peppar ta i trä och allt sånt).

Jag hörde på radion häromdagen om sneakerssamlare. Och jag kan inte riktigt FÖRSTÅ sån där mani. Faktiskt inte. Visst, jag tycker att det är lite roligt att äga allt som Yvonne gjort. Och jag gillar mina tidiga Kent-maxisinglar. Men jag är inte besatt. Tjejen i radioprogrammet la ALL sin tid och sina pengar på exklusiva sneakers. Visst fick hon resa en del då men tänk att jämt känna den där stressen över att få tag på något speciellt. Och hon gnällde på att det inte är någon mening att klä på sig sina fina skor i Sverige, "för här i Sverige tar ju folk på sig vad som helst, ingen bryr sig om att matcha, det är annat i USA; där matchar de och kan skrika efter en på gatan om de ser ens fantastiska skor." Haha, ok. Jag vet inte, visst är svenskar ganska likriktade modemässigt men hyfsad koll har väl de flesta? OK att man kanske inte matchar gröna sneakers i fejkreptilskinn (för det var bland annat sådana hon hade) med ett grönt skärp i samma färg, men visst är väl svenskar ganska modemedvetna?

Äh, jag vet inte, men tänk när hon är fyrtio och sitter där i sitt vardagsrum där det står staplar av skokartonger och intresset bara...dör.