ingenting

Igår åkte jag en sväng och gjorde ett jobb, blev bjuden på fika i ett fint kök, och på vägen hem tänkte jag att jag absolut bor i Sveriges vackraste landskap, fast det är inte sant för det finns jättejättemånga ställen som är vackrast. Ja, och så ringde jag ett fint samtal som gjorde mig glad, och sen åkte jag hem och däckade i soffan. Alltså trött-däckade. Inte fylledäckade. varje kväll innan jag ska ut på jobb sover jag så förskräckligt illa, drömmer tok och yrar och vaknar då och då.

Jag har varit ute för mycket, jag är lite misantrop, jag vill inte vara mer social på ett tag nu: Jag vill inte gå ut och dricka öl, varken på fredag eller lördag (förlåt), jag vill nog inte åka till Sthlm på måndag (men det ska jag), jag vill bara vara hemma-hemma-hemma, sitta i soffan på kvällen bredvid min cashewnötsätande man och bara glo på trygga saker. Nya saker känns jobbiga, jag orkar inte lyssna på Rond (eller front?) i P3, jag orkar inte börja läsa någon ny bok, damnit, till och med den lilla ansträngningen att börja titta på Heroes känns lite jobbig.

Och så längtar jag efter mina barn. Snart kommer de hem.