Vi var på barnkalas hos grannen och min lilla treåriga smula blev trött så storebror fick vara kvar och vi gick hem. Nu ligger smulan och sover i soffan. Jag äter lakritsstång och slackersurfar.
Jag kom ju nyss hem från hektiskt minisemester, och när jag var hemma gick jag in till min svärmor och sa "får jag ge dig en kläm?" och vi kramas ju så sällan för vi ses ju typ varje dag, men då blev hon så glad så glad, kanske för att jag berättade att jag längtade hem när jag var borta, trots att det aldrig har varit givet att jag vill bo så här, aldrig varit helt självklart att jag skulle trivas, och kanske blev hon glad för att jag sa det på hennes språk, att jag ville "ge henne en kläm".
Men nu ska vi iväg igen. Bokar ett par hotellnätter, en här och en där, samt snyltboende hos vänner och släkt. Jag räknar inte med att det kommer att bli harmoniskt och fint. Jag räknar med bråk. Tjuriga barn. Stressade föräldrar, ingen pocketläsning ALLS, bilköer, jobbigt-med-turister och så vidare. Det räknar jag med. Men ändå ska vi iväg. Bara för att vi KAN!
Men sen när vi kommer hem så MÅSTE jag få lite egentid, dels med mig själv, och dels med min man. En natt eller två. Bara vi.
Det har varit sociala dygn, ju. En kompis var här och vi gick fort i regn, vi åt paj, vi spelade sällskapsspel och tittade på båda Ice Age-filmerna i ett slags litet maraton. Dagen efter var det promenad till byns loppis.
Annars känner jag mig sommarfet men låtsas inte om det utan tar på mig mina snygga hellånga svarta leggings och en grå empireklänning samt fetsolglasögonen när jag går och hämtar posten. Konkurrensen är minimal här på landet så jag känner mig riktigt snygg. Haha.