The lost is all you have

Så jag jobbar. Jag är dödstrött och ramlar omkring hemma på förmiddagarna. Sen tar jag bilen till jobbet och dricker kaffe och får energi och gasmage och så hänger jag med min gamla kompis, hon som jag tappade bort i ungefär sex-sju år men sen hittade igen, våra vägar korsades på helt sjuka sätt, och nu jobbar vi ihop på somrarna och har gles kontakt resten av året. Vi blir fnittriga ihop och jag följer med ut ibland och tar två bloss. Bara två. Baraföratt. Det smakar gott i munnen. Äckelgott.
Och så ska det tas foton på alla vikarier och jag löjlar mig igenom sextio bilder men sen blir det rätt bra med lite oskarp mask i fejjan och gaussisk oskärpa på håret. Fast jag ser så mild ut. Mild, vän och präktig. Sådär pingstvän korsat med luciakandidat (nä, inte lika snygg som en lucia men ändå). Jag pekar på mitt bröst och säger "jag som är alldeles svart, cynisk och tuff inuti, varför kan det inte synas utanpå?". Blonda snälla ofarliga lilla bruden.

Idag är jag rätt fett sur på att jag inte åker till Accelerator. Jag skulle åkt. Biljetten var bokad. Nina skulle bli mitt sällskap. Men sen kom livet och budgeten i vägen.
Jag klagade igår när jag var på jobbet igår. En jobbarkompis försökte få iväg mig till Way out west i augusti istället. Hon kunde inte själv men tyckte att jag ska. Okej. Vi får la se.

Igår knackade jag en tjej på axeln på stan och sa att hon hade grymma jeans. Det var Volcom. "Asgrymma" sa jag och lät som en fjortis.

Vi hinner aldrig handla. Idag fick jag och mina barn äta smuliga gamla frallor till frukost. Den lille och jag delade därtill på en burk makrill. Och så drack vi varm choklad. Med mintsmak.

Och i helgen ska vi kompensera varandra och alltihopa med lite good old quality time. Vi tänkte tälta. Men det är nog för kallt.

Scrubs säsong 5 har kommit. Yay. Fast jag saknar Turks lite mer maffiga kropp. Han är så slimmad nu. Det går upp och ner, varannan säsong, så säsong 6 är han kanske en biff igen. I hope.

Ja. det var väl allt.