stick to what you know

Sommaren vräker sig in, kastar upp dörrar och dunsar ner i soffor. Svett, flugor och drillande svalor. Ungar som måste smörjas in med solskyddskräm innan de går ut, och sen sätter de sig i gruset och blir nästan panerade när sanden fastnar på klibbet på armar och ben.

Och igår märkte vi ju kalvar hela förmiddagen och släppte sen ut en massa djur på eftermiddagen och så åt vi dillkött till lunch. Det var fint.

Idag är min man hemma och vårdar de sjuka barnen för att jag ska få hinna jobba. Och här sitter jag med fem artiklar som ska skrivas och lite andra småjobb. Det är ett kärt besvär (för att uttrycka sig som en 30-talist) men ÄNDÅ! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och jag blir mest nervös och osammanhängande och skulle helst jobba lite husligt istället, eller agralt för den delen, med jordbruk och hem, trygga bekanta saker som inte behöver bedömas av någon annan. Ja, som igår. Köra lite traktor, softa lite, hälla i sig apelsinsaft från en stor plastflaska, klappa stortjuren på skallen, rycka upp lite gamla stolpar och dunka ner nya.

Men nu biter jag ihop och försöker ignorera skräcken för att bli sjuk eftersom båda barnen är det. Jag rabblar inköpslistor i huvudet inför min fars besök i helgen, färskpotatis och sånt stuff, och så tar jag djupa andetag och struntar i ögonen som pollensvider. Gott så.