Business trippin'

Efter att ha pussat mina pojkar och gett min en smula förvånade svärmor en kläm (det heter så och det betyder kram, vi kramas nog en gång per år) så stod jag då vid busshållplatsen i onsdags. Det regnade, i mina jeansfickor låg nittio kronor i form av skrynkliga sedlar. Mitt ena pekfinger var grönt av karamellfärg från tårtbaket dagen före. På bussen var jag jag en frekvent användare av toan, vilket var lite besvärligt eftersom busstoaletter alltid är riktigt snuskiga.
Jag hängde lite på jobb och sen softade jag på hotellrummet, det luktade herrparfym trots min närvaro, jag kunde inte bräcka alla de tusentals män som bott där på sina affärsresor i oändliga dagar före mig. Men nu bodde jag där i två dagar och mina fötter vänjer sig en aning vid att trampa stockholmstrottoarer och vissa gator lär jag mig namnen på och jag hittar till och med ett hus på östermalm som jag gärna skulle bo i.
Förresten ligger det mycket hundbajs på Östermalm. Konstigt att alla de där små knähundarna som tanterna kånkar runt på kan bajsa så mycket och så stort. Det är nog för att de är lite för tjocka och får gåslever till middag varje dag.

Jag har hängt med kära Baumbi. Vi nöp i tishor men fick rea-koma och köpte noll och intet. Sen drack vi dyra drinkar på novisers vis och försökte ta snygga foton på oss själva. Det gick sådär. Men det var mycket mycket fint att träffas. Överallt har jag gått, gått och gått, igår slutade stegräknaren på 21 000 steg. Det var mycket. Idag har jag geleplåster lite här och var på fötterna men jag vet inte om det hjälper.

Som alltid på resa blir jag dels upprymd och glad, men jag blir också moloken och misantrop och osäker och ledsen. Allt på en gång. Jag är så sjuuuukt trött och jag stör mig på att folk glor på mina jeans som jag ju trampar sönder allra längst ner eftersom jag vägrar vika eller lägga upp dem. Tramp tramp, det går hål. och här sitter jag. Näsan är röd och själen är trött.

Igår efter jobb träffade jag Pocks och vi drack inga drinkar men åt däremot husmanskost och hamnade sedan lite otippat på 7-eleven av alla ställen där vi satt och drack kaffe och pratade på fyra olika dialekter i en lång stund. Roligt.

Shoppat har jag gjort: saltvattenspray. Sjuk grej egentligen. Så nu sitter jag här och ser risig ut i håret.

Mitt bagage är inlåst på centralen och väntar på att jag ska komma och plocka ut det. Snart. Men resan är inte slut här, nu ska jag ner till västkusten. Träffa bröder. Kanske träffa Comley. En kortis. Promenera mina fötter ännu mer skinnflådda tänker jag också göra.

Idag är det den första juni. Det betyder ju att sommaren börjar. Känns det som. Fast juni innebär en massa jobb och jag känner mig mest trötttttt. Och så saknar jag min familj. Den stora mannen och de två små. Måndag kväll. Då ska jag pussa dem alla igen.