another invasion of guilt

Idag är en sådär-dag, hittills, efter jobbsamtal med jargongig chef, jag älskar vanligtvis vår jargong men idag är den jobbig och jag tar det personligt. Biter ihop ändå och tröstar mig med amerikanska pannkakor med sirap till frukost. Till det hett, starkt engelskt te med både socker och mjölk. Och så skriver jag en to-do-lista som jag måste beta av idag. Bland annat skriva 3500 tecken till en artikel samt leta reda på ett intervjuoffer till en annan.

Igår var jag hemma med mina hostiga barn. Jag var ingen rolig mamma, jag ville inte leka så mycket. Men ett tag lekte jag. Jag fick vara den elisabeth-tarras-wahlberg-liknande figuren och min femåring var någon annan legogubbe. Han stod och jobbade på vårt legohus när jag kom hem från jobbet i min tufa gulvita bil. "HEJ GULLET!" gastade han fast vi satt en halvmeter från varandra. "HEJ SNYGGING!" hojtade jag tillbaka. Sen tog vi en sväng i vår vattenskoter på den röda mattan.

Och sen tog jag med mig min man till den amerikanska restaurangen i stan och firade att det är åtta år sen vi träffades. Det var fint.
Sen somnade vi i soffan men när jag lade mig i sängen kunde jag inte somna i alla fall. Då låg jag och tänkte på min femåring. Min stora kärlek. En av dem. Det är så himla himla häftigt. Alltså, när jag var gravid och tänkte på att ha barn så sträckte sig tankarna till typ en tvååring. Och nu har jag plötsligt en stor femåring. Fast jag är så ung. haha. Det tycker i alla fall jag. Jag har inte ens fyllt 30 och har en stor femåring, jag förstår knappt hur fort det gick.
Och han är bråkig och oerhört provocerande, men rolig och smart och när han vänder sin blåa blick mot mig så kan jag inte låta bli att smälta. Han kommer med nya påhitt varje dag och när han kiknar av skratt är det som flödande solsken in i mina öron. Häromdagen satt han och lillebror och trissade upp varandra vid matbordet och sa "BAJS" och bara var allmänt jobbiga, och vi försökte vara allvarliga och säga ifrån, men när de efter varje ord kiknade av skratt så fick vi ge upp och sen satt vi där som fyra pysande asgarvande dårar. Det var helt omöjligt att hålla sig.

Och femåringen har grå huvtröja och jeansjacka och tajta jeans och en slängig gångstil, han är cool och stor och liten på en gång och så säger han "vill du ha en STJÄRTSMÄLL?!" och kommer farande och ger en en klapp i rumpan och asgarvar. Och en dag sa han "ska jag spika upp dig i röva?" och jag vet inte var det kommer ifrån men det skulle inte förvåna mig om det var någon astrid lindgren-grej (massor av svordomar och fula grejer kommer från henne) men det är ju i alla fall vansinnigt roligt.

och han säger "gonatt älskling" till mig och jag får klappa hans blonda snaggade skalle och pussa honom och ja, ja, ja, det ÄR den största kärleken, den till mina barn. Den är så stor och uppfyller hela mig. Mina jobbiga älskade små SNORUNGAR.

Och när jag själv går och lägger mig lyfter jag upp honom för att han ska kissa och han gör det i sömnen och är alldeles mjuk och varm och när jag bär honom lutar han sitt huvud mot min axel och hans kind hamnar i pussläge och jag kan aldrig låta bli att pussa honom där och då. Puss på kinden och "jag älskar dig"-mummel in i ett sovande öra.