What If leaving is loving

Idag har jag lyssnat på Damien Rice från morgon till kväll. Samtidigt har jag städat men ett par gånger låg jag utsträckt på rygg, på köksgolvet. I en solpöl. Det är en av mina absoluta vårnjutningar. Solpölar på köksgolv, eller var de nu må hamna. Så där lade jag mig raklång, med skuldrorna vilandes mot golvet. Grå jeans och svart linne. Bara fötter. En arm under nacken och blicken i taket, förstås. Och så lyssnade jag på Eskimo och tänkte på Cirkus, och det var ungefär Såhär minus Lisa. Man blir lite småkär eftersom han är så söt och bra. Som en liten tomte.

Jag har inte varit i stadsmiljö på snart två veckor. Det känns konstigt i mig. Mina fötter längtar efter gatstenar.

Annars har vi vikt tusen lakan och jag har diskuterat lasagnerecept med Nina, och så skulle vi se på Farväl Falkenberg men dvd-spelaren blev uppfuckad SOM VANLIGT så jag tog med mig min Irish Tea (te med whiskey, socker och mjölk) upp och satt här och glodde och nu ska jag nog lägga mig och glo i sängen istället.

Sms idag från chefen, han skrev "du är ju ett geni!" angående en idé jag hade. Det är fint och bra.

Min femåring är sjuk och vill titta på disney, lillebror kallar sig själv för pruttgorilla och vill hellre se Highway Men. Jo, det är sant. Han vill sitta och titta på fyra countrygubbar (förvisso stiliga) om och om igen. Behjärtansvärt men sjuklingens val fick gå före.