for the heartless

streptokocker it is. Både på mig och två av de andra i familjen, de fick dock ingen medicin eftersom de inte har några symptom. Än.
Jag låg och frös och sov på en brits med gula landstingetfilten på mig när vårdcentralens enda läkare (de ska vara fyra men det finns bara en, det är värsta katastrofläget) kom in och kikade mig i halsen. Penicillin of course. Och öronsköljning när jag ändå var där. "du har en rackare till vaxpropp här på vänstern" sa läkaren med sin närkedialekt.

jag nöjer mig med päronsaft men drömmer om friggs päronjuice med isbitar i, som jag fick av mamma när jag var liten och hade ont i halsen. Det var det göttaste av det göttaste.

Jag växlar mellan att ligga och frysa under dubbla täcken och att gå runt i bara trosor och svettas. Till glädje för min familj, i alla fall min snart treåriga son som lyser upp "åååh! du är nakenfis! med tuttorna framme!". Det känns fint att någon uppskattar mig även när jag är naken. haha.
och storagossen låter stor och klok och säger "du blir frisk snart, gumman".

Min vikt sjunker till samma som i oktober när jag var som "smalast" och det njuter jag ju av men den stiger väl som fan igen när jag kan äta.
Vanliga biverkningar på min penicillin är bland annat diarré, kräkningar och illamående. Wohoo! Nu kommer väl min mage att paja IGEN som efter förra kuren. Nåja.

Och så en sak till: om man söker sommarjobb, och sen blir erbjuden ett visst antal veckor över en bestämd period, är det fulast i världen att sen säga nejtack?
för först tänkte jag att jag självklart ska söka sommarjobb på tidningen. Men nu tänker jag ett varv till: jag HAR ett annat jobb, som ger mig en regelbunden inkomst. Samtidigt har jag starta-eget-bidrag och det börjar rulla in lite småjobb. Dessutom tänker min man ta en regelrätt semester på flera veckor i sommar, något som aldrig hänt tidigare. Då vore det väl himla dumt och tråkigt om jag skulle jobba sex dagar i veckan, mellan typ 14 och 00 varje dag, under hela den semestern?
Jag måste nog lära mig att säga nej lite, även om pengarna är finfina. Därtill trivs jag ju inte med chefen.

Frågan är om de utesluter mig för all framtid eller om jag kan få fortsätta hoppa in då och då, vid behov, för det är ju bra. Det är de där långa långa perioderna av bara jobb, jobb, jobb som är knäckande. Så jag funderar helt sonika på att säga nej eller möjligen tacka ja till två veckor. Kanske sätter jag dem på pottkanten då, men å andra sidan har jag ställt upp med helt sjukt kort varsel under det senaste halvåret.
Så, hur gör jag?