hausfrau

idag har jag varit hausfrau. Jag var bättre på sådant förr, att dra igång stora matprojekt och stå i köksvärmen en hel dag, men det finns nästan aldrig tid. Så perfekt då att ha en tom torsdag med enbart tillfrisknande på schemat! Blankt för övrigt, alltså tid över till huslighet.

Jag hade ett gäng bruna bananer så jag har gjort en jättesats med amerikanska pannkakor (med mosade bananer i alltså). Dessutom bakade jag bröd - nyttiga saker med bland annat kikärtsmjöl (köpt på Ali Baba i Örebro), keso, rivna morötter och grötrester i. Det låter sådär men det ser mycket gott ut. Samtidigt (allt det här skedde samtidigt) kokade jag quinoa och stekte basilikapuckar. Sen drack jag kaffe och gräddade bröd och jobbade med lite text och munhöggs mailledes med min chef.
Och nu tinar bladspenaten och väntar på att få åka ner i en fin lasagne. Ropen skalla, en hausfrau åt alla!
och min man spelade gitarr och lillegossen somnade på kökssoffan och stora hjälpte mig att knåda degen.

Och så läser jag en gammal veckotidning och ser recept på lyckokakor. Det får mig att tänka på tidningen Darling, en gång i internets begynnelse hade de ett recept på lyckokakor fast de kallades för forturl cookies, istället för en lyckönskan skulle det vara en webadress på lappen i kakan. en url. hahaha. det var roligt. Fina tider när själva internet var en grej. En stor grej.
Nu är det lika självklart som knappgylf. Eller att man gäspar när man är trött.

Jag pratar med min lillebror och frågar "vad gör du?" och får svaret "köttfärssås". Roligt.

Och igår låg min minsta son på badrumsgolvet, eftersom vi har golvvärme och det är varmt och skönt, och jag satt bredvid och vi småpratade. Han kikade på mina ögon från nära håll och sen sa han "du har blomögon mamma".
"blomögon, vad betyder det?" sa jag.
Då tittade han ännu närmare, kisade litegrann och pekade med sitt lilla pekfinger. "Det är guld i dom".
Det var väl det finaste jag hört. Av en poetisk 2,5-åring som ser guld i sin mammas ögon.