Idag var det vår. Jag klippte mig och sen gick jag det pittoreska promenadstråket i stan och hade stora solglasögon. Då var saker fina.
Nu är jag mest i ångestläge. Jobbet är orsaken. Nya sätt att jobba på, helt nytt allting och det var min första dag på de nya premisserna och direktiven var lösa och jag fick lite bannor för något som jag omöjligt var ansvarig för. Jag jobbar med ett gäng medelålders kvinnor och den kategorin av människor brukar inte gilla mig. Nä, nu är jag lite orättvis. Men okej, åttio procent av alla medelålders kvinnor gillar inte mig. Så har det alltid varit, och jag vet inte varför. Mina kvinnliga lärare blev provocerade av (ganska harmlösa) mig, mina manliga lärare gillade mig asmycket. Det var verkligen av eller på. Och det där har följt med. Lite så.
Men min ena chef gillar mig inte. Eller så är hon bara allmänt sur och så tar jag åt mig eftersom jag är en känslig själ. Jag vet inte. Jag vet bara att jag blir jättejättetyst och sitter tyst för mig själv och spelar spel på min nya telefon.
Till middag åt jag två burkar makrill i tomatsås. Jag skämdes lite när det kom in någon i lunchrummet och såg mig där med mina burkar och gaffeln i handen.
När jobbet var slut var det fanimej inte vår längre. Då var sju grader iskallt och fullmåne och lastbilar som nosade mig i röven hela vägen hem.
Häromdagen var det bebisdrömmar. Nu är det punkdrömmar istället. Drömmar om att knyta näven och sluta med jobbet. Äsch. Det går över. Jag bara HATAR att inte ha full koll på något, det går över, jag lär mig fort, men just nu är det skitjobbigt.
Min man har fått influensa. Min hals har börjat värka igen och ungarna hostar hela tiden. En körtel eller någon annan slags knöl har svullnat upp under min haka, värsta förkylningsgrejen, den gör ONT.