eller inte. Idag är INTE en bra dag. Igår var det bra. Fint kalas och allt det där. På kvällen tittade vi på Grey's och åt tårtrester och sen försökte jag skärpa till mig själv lite och lade fram kläder till gossarna, i två små ordnade högar. Det blev ändå ganska tydligt att vi ÄR slarviga eftersom strumporna, de fyra pyttesmå strumporna, var olika allihop. De skvallrade om det stökiga med oss. Lite sorgligt. Och lite sött.
Sen sov jag. Till halv fyra då jag vaknade kallsvettig av magont. Ajajajaj. Ner på toa där jag satt ett tag. Hrm. Samma typ av attack som gjorde att min man tvingades kalla på ambulans för tre år sen. Då var det värre, förstås. Då var det en enorm chock för min kropp, själva smärtan, så jag fick ett blodtrycksfall som hette duga och fingrar och fötter svullnade upp och så även munnen. Sludder sludder. Eftersom jag var gravid hamnade jag - förmodligen ganska felaktigt - på förlossningen. Inget var ju fel. Bara min mage. Med försiktigare mat och losec blev det ju bättre. Men varje kväll i någon månads tid var jag rädd när jag skulle gå och lägga mig. Jag hade typ sju-åtta såna här attacker på en månad. Ambulansnatten var kulmen. Och i natt visste jag att det var samma sak, min mage var ledsen efter för mycket kolhydrater och fett. Så jag var på toa och sen lade jag mig i soffan med en bok och ett täcke och somnade lyckligtvis ganska fort.
I dag är jag mör i magen och nervös i skallen. Verkligen ingen bra dag. Jag vill gråta, sova, ligga sked, bli klappad på. Skör och mesig idag.
Jag tar mod till mig och ringer snubbar som jag ska försöka få intervjua men jag får inte tag på någon, det är typiskt nu när jag väl betvingar telefonskräcken och faktiskt lyfter luren. Jag ringer och ringer och ingen svarar och då ligger telefonskräcken kvar över mig, som en slöja. Jag har snart deadline - torsdag - och i morgon är det ju kalas och jag hinner väl inte åka tio mil bort då och blablabla. Och nu har jag fått telefonnummer till en annan jag kan ringa i stället. Jag sitter och stirrar på det. Mes. Jag är en mes.
Men mesar är söta små varelser. Särskilt dom blå. Och modiga tror jag bestämt att dom är också.
2007-02-19 14:57:04
Bonita
alltså..det var menat som en uppmuntrande kommentar...men så här efteråt vet jag inte om jag lyckades...?
Nåja.. får väl ingjuta mod på telepatisk väg istället *mmmmmmmmmmmm*
2007-02-19 14:58:50
Corn
haha, tack Bonita! Men om vi ska prata om mesar i betydelsen fåglar måste jag slå ett slag för stjärtmesen, en fågel jag aldrig hade hört talas om förrän jag var i småland sist, där satt den, som en uppenbarelse! Liten, vit, med lång stjärt och alldeles bedårande. http://tinyurl.com/2cwdnm
Ser nästan ut som en fjälluggla i ansiktet!
Tack, nu blev jag faktiskt lite uppmuntrad.. :)
2007-02-19 15:26:54
Bonita
Se där! Vem blir inte bedårad om en bedårande stjärtmes ringer??? VA?