not very sensible either

Jag rider på vågen här. Det mesta känns bra, jag känner mig vuxen och redig och mogen och ta mig fan - rätt DUKTIG.
Jag är kvick och bra på mitt jobb. Jo.
Alles is gut för övrigt också. Förutom vårt hus som är kass när det gäller elektriciteten, propparna går och bilnycklar funkar inte och ännu värre så funkar inte bilarna heller. Jag sa till min man att vi borde bygga nytt hus och köpa nya bilar och aldrig vända oss om när vi väl har flytt från the bohemian trash vi bor i nu. Trasiga bilar. Proppar som går. Jaja. Men min man omfamnar mig med hela sin storhet och säger att jag är snygg när jag är arg.
På dagarna sover jag ganska länge och äter sen brunch och läser tidning i min ensamhet. Känner mig lat fast jag sen åker iväg och jobbar 8,5-timmarspass. Nog duger jag.
Imorse väckte min femåring mig - i natt bad jag sömnigt min man att skicka upp barnen till mig på morgonen innan dagis, jag ville krama dem - med en teckning av en röd lastbil. Han fick en kram och en puss och en omhållning.
Imorgon är vi lediga samtidigt, alla fyra, och vi ska minsann hitta på något bra då.