hungrigt hjärta

Åh jag älskar möten. Jag tycker om att träffa nya människor, det spelar ingen roll om jag rodnar eller stammar litegrann i början, i slutänden är det enbart på pluskontot.
Och jag kan konstatera att ekonomichefen blev så glad av att se mig att hon gav mig en kram, vi har bara träffats en gång förut, och det gjorde mig glad. Visby var fint, jag blev kallad "syster" på ett vänligt sätt, hela Gotland var en enda stor snöstorm, jag åt saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde för första gången i mitt liv och jag frös i kroppen ett lugn spred sig i min kropp och alla goda samtal påverkade mig, jag kände L-Y-C-K-A och läste min Coupland-bok och tittade ut på det grymt snöiga vädret och sen tillät jag mig själv att köpa flera beatles-prylar.
Lycka var det. Jag har fina vänner och fina kolleger och det värmer långt in att bli kallad kollega flera gånger om, jo, det låter väl banalt, men så är det.
Dessutom är jag snygg, jag är vacker, livet ÄR vackert.
Stockholm på kvällen, från ovan, är vackert.

Och i min mp3-spelare på tåget sjunger Rufus Wainwright: "Instant pleasure" och Bruce Springsteen sjunger att alla har ett hungrigt hjärta och båda sångerna stämmer massor på mig men just nu försöker jag vila i det fina och bra. yeah.
och skriva världens bästa personporträtt. Svettigt.