FUCK YOU FUCK YOU

Jag lyssnar på "Rootless tree" med Damien Rice. Han och Tom Waits är mina små bästisar som stadigt och troget finns i min dator och sjunger för mig konstant these days. I alla fall sen två dagar tillbaka, haha. Men å andra sidan har jag suttit vid datorn farligt många timmar så det blir ganska mycket.

I den här låten skriker han (liksom med stora bokstäver) "FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU" och när jag skriver det i skrift så ser det ju ganska hemskt ut och det ÄR väl lite tabu i skrift och på tv och så vidare? Hur bra man än blir på engelska kan man ju inte riktigt sätta sig in i hur det låter med engelska öron, så att säga. Det här funderar jag över. Det ser hemskt ut som det står i min rubrik men å andra sidan verkar alla ständigt använda ordet over there.
Och så funderar jag på svenska motsvarigheter. Det kan inte vara KNULLA, och inte helvete, men FAN kanske?
Och på så vis måste den här låtens svenska motsvarighet vara "FAN FAN FAN" av Joakim Thåström. Klart som korvspad.

Och jag gillar de där skrikiga låtarna. Nu skriker Tom Waits lite också, "I'll never let go of your hand".

Apropå händer;jag läser i någon kvällstidning att man kan banta med "handflatemetoden" och jag förstår väl vad den betyder men tänker att det kan ju innebära att man bitchslappar sig själv i ansiktet varje gång man ens funderar på att äta något osunt. Hahaha. Det låter mycket roligare.

Idag efter datorstirrande jobb i flera timmar så åker jag och handlar i det stora köpcentrat. Kundvagnarna har bytts ut till en ännu större sort än tidigare, snart måste man ta skepparexamen för att kunna framföra dessa pråmar. Helt sjukt stora. Jag antar att det är för att man ska få plats med alla tvåliters läskflaskor och XL-påsar med chips, eller nåt.
Jag handlar mest blygsamma saker som mjölk och lite glögg och faktiskt lite jäst, eftersom jag är en plikttrogen människa som känner att jag borde baka lussebullar med kidsen.
Och så frågar jag efter äggersättningspulver (Ogran No Egg - Australia's finest, eller nåt sånt) men de har inte det på den affären och killen skriver upp det med blyertspenna i ett litet fint block. Det är kanon, så köp det NU alla veganer/äggallergiker.

Pecorinoost finns inte färsk så jag köper färskriven i någon konstig påse och roar mig själv med att försöka förstå exakt vad det står på den italienska påsen.

På vägen till affären lyckades p3 och Rix FM spela Linda Sundblads "Oh father" samtidigt. Det vet jag eftersom jag försökte byta kanal när låten kom igång. Men det var alltså lönlöst. (Jag orkade inte P1, förlåt mig)

Och så går jag in på Lindex som inte har jättesnygga barnkläder men jag köpte ju rockjeans där till min fyraåring i somras. Nu har de ännu fler rockjeans så jag köper ett par smala RÖDA åt honom, de är både rockiga och väldigt sött sjuttitalsaktiga på en gång, och till det får han en svart tröja med smala röda ränder. Den lilla gossen får också rockjeans, blöjrumpan till trots, som är blekt slitet grå, och också SMAAALA ben. Och en plyschaktig tröja. Expediterna blir alltid så glada när jag köper deras rockkläder, jag undrar om min trakt är så konservativ att ingen köper dem, eller?
Själv får jag nästan hjärtklappning av hur sjukt snygga kläderna är.
Hemma får de prova kläderna och min högst medvetna fyraåring (han blir faktiskt fem om bara tre månader!) tycker att de är jättefina och kramar mig fint och länge. De blir så snygga så snygga att det bara kniper i mitt hjärta. Vilka söta snubbar till barn jag har!

Sen skriver jag ett uppskattande mail till Jan Gradvall eftersom han skrivit en så bra krönika om musik i senaste Ica-Kuriren (av alla tidningar! Det är min svärmors dessutom). Jag räknar inte med något svar men kanske, kanske blev Jan Gradvall lite glad ändå, eftersom jag var så uppenbart komplimenterande.
Dagens osjälviska gärning, var det. Tror jag.