perpetua lux

Igår satt jag och läste igenom alla mina andedräktstexter, alltså två års samlade texter. Och jag tror ju att saker har blivit sämre ibland, och ibland bättre, men nu när jag läser tror jag att det samma konstanta gnäll nu som då. Har det NÅNSIN varit riktigt bra nån gång? Jag gnällde mycket då, vi hade mycket trubbel och trassel och oförstånd. Redan då. Jag vet inte om jag tror på evig kärlek längre. Det är det svåraste som finns. När jag läste alla ledsamma texter så bara tappade jag tron. Vår generation gnäller gärna på våra föräldrars generation som bara skilde sig till höger och vänster. Och nu är vi där själva och upptäcker hur jävla APSVÅRT det är!

En sak har dock förändrats: jag gnällde mycket på att jag var fet och fläskig. Men vikten har jag fått ner, och hållit, i ungefär ett år nu, och visst väger jag lite för mycket men jag känner mig snygg. Jag tycker att jag har helt okej kropp (påklädd, haha), så det är inte ett issue för mig längre. Skönt att något har förändrats?

Bra saker:
* jag har beställt skivor (legends, Timo Räisänen, Justin T)

* vi är precis hemkomna från våra nya vänner, de vi träffade på en fest för en månad sen, och som jag sen googlade fram och mejlade till. De ville träffa oss och nu har vi alltså varit där, det var supersocialt och trevligt. Det är så fräscht och fint att träffa nya människor, man vet knappt ett shit om varandra och så försöker man hitta kontaktytor och nosar sig fram.
Den sista veckan har jag inte ätit så mycket, pga magkatarr och allehanda saker, och jag vet inte om det är därför, men jag blev kanonberusad på 1,5 glas rödvin, nu sitter jag här och känner mig snurrig men festligt glad (ja, trots det jag skrev i första stycket, det var bara krasst konstaterande). Synd att det inte finns nån att festa vidare med, min man gick just ut för att slå gräs. Barnen sover och det är fridfullt.
Alltså det sociala var BRA. vi pratade om beatles-skivor och medeltidsmode och mat och barn och sånt. Jag är glad över dem. Nya kompisar. Fresh.

* Music is the cure. Jag lyssnar på musik, hela tiden, idag rotade jag fram Yvonnes "getting out getting anywhere" och mindes hur den verkligen revolutionerade min värld. Och nu ska jag gå och lyssna på b-sidan på abbey road.