Ja, Kim Larsen går på skivspelaren nästan jämt här hemma nu these days. Varvat med Green Day. Gotta love Green Day! En del kritiker tycker att det är arenarock men jag säger näääää. Green Day är bra och oerhört snygga, politiska och rara. Hela familjen gillar dem och igår fick jag rita "tatueringar" på 4-åringens armar eftersom han vill se ut som Billie Joe. Idag fick jag istället måla tigerränder i hans ansikte, med vattenfärg.
Nyss vid matbordet blev han sur på mig av någon anledning och sa torrt/surt: "men häng med och ha en hjärna, mamma!", aj vilken piiiik men ett roligt uttryck. Tidigare när lillebror (2 år idag!) fejkgrät sa storebror "Kolla, han räv-gråter!" och det var ju innerligt smart eftersom jag nyligen har berättat att man kan säga "sova räv" om att låtsassova.
Nu har jag ätit mig hög på fett och socker i flera dagar men det måste bli skärpning.
Tvååringen har i alla fall blivit rejält firad i dagarna två, sen somnade han som en trött hjälte redan vid 17:45. Nu ska jag bli sådär nostalgisk och minnas pingstafton för två år sedan, när han föddes, jag visste att det var en pojke, och jag längtade så in i bängen, och så föddes han så, efter en snabb och urstark förlossning. Tänk att den lilla skrynkeln är en stor och kavat tvååring nu. En godmodig rundkindad sötnos, som säger så roliga saker och är så nöjd och glad. Lilla lilla pyret.