Idag har jag pratat med min läkare och hon berättade att jag hade "klar allergi" mot timotej. "fast det visste du väl redan"
NEJ! Det visste jag inte! Men nu vet jag. De hade klantat sig så jag vet inte än om jag är allergisk mot kor. Fast det spelar väl knappast någon roll - är jag allergisk mot timotej är jag förmodligen allergisk mot flera sorters gräs och kornas foder består ju till stor del av timotej och då kan jag knappast jobba med dem ändå, även om jag skulle tåla själva djuren.
Sen blev det lite flummigt så jag vet inte nivån på allergin eller något sånt. Jag var själv hemma med barnen när jag fick beskedet och jag har inte fått någon ny tid men jag ska till lab och få lämna ett blodprov till - just för att testa kor.
Jag har gråtit ganska många bittra tårar men nu har jag snutit mig och försökt samla ihop mig. Initialt vill jag vara martyr och lida svårt och tycka synd om mig själv OCH min man som är gift med ett sånt hopplöst fall, men så går det inte att tänka. Men jag gör ju det ändå. Allt är ju så tillkrånglat - hade jag bott i lägenhet i stan och varit gift med en annan kontorsnisse hade det inte varit så big deal. "Oj, jobbigt" hade jag sagt och fått ta lite receptfria mediciner under sommaren. Nu är det så stora saker som påverkas. Hur blir vårt liv? Vad gör vi nu? Sannolikt har ju Flake med sig sporer från fodret in från lagårn varje dag, trots att han duschar. Tankarna lyder - kommer astman från det? Eller?
Jag vill tro att allt löser sig och blir bra. Vi satt bredvid varandra i bilen och vävde ord av absoluta sanningar i luften mellan oss. Du och Jag! Det enda beständiga. Så får det bli. Ingen skuldbörda åt något håll för det orkar vi inte och det är helt meningslöst. Det är ingens FEL att jag är allergisk och det är inte synd om min man som råkar vara gift med en allergiker och det är inte synd om mig som råkar vara gift med en lantbrukare.
Hur jag går vidare nu vet jag inte. Jag vet inte om min astma beror på gräset. Jag vill tro att allt kan fixa sig med noggrannare hygien, mer av en sluss mellan hem och lagård.
Sen måste jag tillägga att jag inte har haft någon astma alls på två veckor, fast idag kom det, när det regnar, jag vet inte om det får pollenet att falla ner eller vad. Något är det ju.
Blablabla. Osammanhängande. Nu ska jag gå ner och ägna mig åt mina barn. Försöka smälta det här.
Kära Du, om jag vore homosexuell skulle jag vara lycklig om jag var gift med dig.
2006-04-27 20:27:52
Bonita
Förstår dej. Det uppstår ju en plötslig risk för förändring i sätt att leva som du tycker om. Du måste göra förändringar du inte själv velat göra. Klart det blir förvirring och oro och rädsla och ilska och gråt. Men jag blir glad av att läsa att ni haft ett sådan samtal du och Flake. Det gör mej övertygad om att ni kommer att fixa vad det än är. För ni har varandra och barnen.
kram
2006-04-27 21:21:13
Tintomara
Men du, jag tror det där med sluss kan funka. Jag hade en elev som var extremkänslig mot allt, och hans systrar hade sluss när de kom in i huset. (De hade hästar m fl djur.) Han tålde inte mat heller, som liten kunde han bara äta modersmjölk och viltkött. Men det där blev bättre med åren.
Det här var 20 år sen, och det finns ju absolut bättre hjälpmedel nu. Allt ordnar sig - för det måste det!
2006-04-28 00:38:31
haasamat
Numera så finns det sprutor som man kan ta, så att allergisymptomen försvinner under tre månader eller så. Min pappa tar sånt mot björkpollen, och jag tror att det finns mot timotej också (jag är själv allergisk mot sånt, men har inte tagit mig tid till att höra efter med läkaren än). Vet inte om det skulle funka i ditt fall, men det kan vara värt att kolla upp...? Hoppas att allt ordnar sig.
2006-04-28 10:06:55
Livstid
Kram. Vet ej vad jag ska säga. Men kram. Och grattis till den stora stora kärleken, det är så fint att läsa om er.