Tisdag, oh tisdag

I helgen har jag fått två nya kompisar. Den ena heter SötSuget och den andra kom liksom på köpet, det var SötSuget som bjöd in PåskPlufset. PåskPlufset sitter lite här och var, mest kring midjan, och håller mig mjuk och varm. Fast jag är inte riktigt nöjd med mina nya vänner. Måste försöka göra mig av med dem. Det är alltid svårt.

Blablabla. Släkt har varit här, igår åkte de hem. Jag och min man drog till stan och gick på Brokeback Mountain, jag har väntat och längtat på att den ska komma till stan. Fast först när vi kom var den framskjuten en timme så vi köpte kaffe och drog runt med bilen på gungiga grusvägar, parkerade någonstans och hade vuxenprat blandat med nostalgi och minnen och pussar och godis.

Och filmen - bra var den såklart och som vanligt stör jag mig på att folk kastar sig upp från stolarna så fort den första eftertexten börjar rulla. Alltså jag menar inte att man måste vara cineast och sitta och läsa alla medverkande namn, men att man kan sitta några sekunder, samla sig, lyssna på musiken. Men nej, man ska fly fältet, folk kanske tror att texten ska attackera dem. Oh vilken sur von-oben-atttiyd jag har.
Men jag och min man klev åt sidan så att folk kunde gå förbi, sen stod vi där ett tag, min egna cowboy och jag, och försökte svälja klumpen i halsen.

Idag har jag och barnen varit i stan, och sen vi kom hem har vi varit ute i flera timmar. Jag är mest lat och sitter i en stol och njuter av solen när den är framme. Och funderar på att uppfinna någon korvbrödsliknande sak, fast stooor, som man kunde ligga i, totalt vindskyddad och med fokus på solen. Som det är nu blåser det ju kallt emellanåt. Då sitter jag som en slashas i stolen, rumpan nästan ända ut på kanten, smutsiga-converse-klädda fötterna långt bort, rakt utsträckta i gruset, och halsen och hakan gömmer jag ner i min jackkrage.
Barnen ÄLSKAR att snön nästan är borta, den lille går omkring och äter sand med en plasttesked och båda två gör för mig helt obegripliga sandtransporter, hit och dit, små högar här och var, fylla en skopa, tömma den igen. Förmodligen helt relevant och meningsfullt för dem. Skönt är det i alla fall att betrakta dem.

Och jag känner att jag har svårt att samla tankarna och fokusera, lite som solsting. Nu måste vi i alla fall fixa lite mat, så jag ska ta med mig PåskPlufset ner till köket. Hej så länge.