Genious with a crazy hairdo

Så kallar min man Neil Young. Han har en Neil Young-period och lyssnar ständigt på "Mirrorball"-skivan. Den är fin och bra.

Jakten på det perfekta isterbandet fortsätter. Idag köpte vi någon sort där det verkligen stod utskrivet på paketet att de var syrliga. "Lammhults SYRLIGA isterband" och den var också vinnare i en isterbandstävling 2005. Det måste ju vara det optimala isterbandet.

Jag har fått två små jobb. Det ena är att formge en liten bok. En liten kokbok. Bara ett litet svartvitt projekt, men ändå! Om man kan älska ett typsnitt så älskar jag Cooper Black så det ska jag försöka få med. I begynnelsen av min grafiska karriär (haha), när jag fick lära mig om olika typsnitt, blev jag kär i Gill Sans men när jag sen upptäckte att det fanns på alla shampooflaskor i världen samt i alla annonser, blev jag lite övermätt. Men det är fortfarande ett fint och funktionellt typsnitt.
Cooper black är från 1921 och Gill Sans från 1931 läser jag just på www.linotype.com
Det andra är att göra en annons för min egen mans företag. Två små söta jobb och jag är både nervös och lugn på en gång. Jag läser kokböcker och jag spanar typsnitt och jag tänker ganska ofta på jobben. Det ska bli rooooooligt.

Och så älskar jag ÖB där man kan köpa konserverade bönor mycket billigt.

Snook-låten "Snook, svett och tårar" har fastnat och jag sjunger på den hela tiden, det är lite besvärligt eftersom jag inte kan så mycket text. Mest blir det refrängen samt en massa "ye ye" med tillhörande handklapp samt handvift. Försökte impa på min minsta son genom att sjunga och vifta när han låg på skötbordet, men han rörde inte en min utan fortsatte att läsa sin Anna-Clara Tidholm-bok.

Och för övrigt är jag mycket bättre i astman. Länge leve Symbicort! Det som är högst besynnerligt är ju att mina pef-värden är ganska konstanta, men jag väljer att tro på min känsla i luftrören istället för på den.