Nästan insnöade fast utan oro; vi har trots allt traktorer och vedspis och kakelugn och frysen full av mat. Det är ganska mysigt fast barnen klättrar nästan på väggarna. Först var det magsjuka och nu förkylning och jag är less, jag känner mig som världens absolut sämsta mamma.
Säg mig, är ALLA fyraåringar så här jobbiga? Är det en fas? Det sägs ju att det ska vara så men jag tycker inte att någon fyraåring i min omgivning är som min LillRogga. Är det åldern, är det på grund av dåligt-tålamod-föräldrar, är det en ond cirkel, är det överskottsenergi, VAD ÄR DET? Är det för att han är vårt förstabarn och därmed i den olycksaliga sitsen att allting är nytt för oss, han banar vägen, vi vet ingenting och är osäkra?
Min son är extra allt och jag blir arg och skriker och han blir arg och skriker och jag får dåligt samvete och tror att alla hans dåliga och negativa sidor beror på mig, ALLT beror på mitt humör, ungen är arg och ska bestämma ALLT och jag känner inte "hurra vilken härlig dag att vara hemma med sina barn" och så får jag dåligt samvete IGEN.
Det är en underbar unge, klok och rolig, men han vill inte leka själv och han pladdrar så att jag verkligen får ont i öronen. Och så blir han arg och alla situationer ska testas flera gånger om så han somnar först vid halv tio och det är jättesent om man kliver upp vid sex.
Vi skulle behöva gå ut och aktivera barnen men det går inte just these days eftersom han är snorig och lite astmatisk och med grrrrym hosta, allt skulle förvärras i kylan. Nej vi får bita ihop och vara glada och pedagogiska.
Idag gjorde vi en bok om honom i alla fall, det var pyssligt och trevligt. Fast först var han vrång och när jag frågade käcka frågor som "men vad är din favoritmat då?" för att skriva ner, svarade han "fis".
och nu känner jag mig dum i huvudet som ens skriver det här, otäcka dåliga mamman med dåligt tålamod och skrikig röst.
I alla fall så sover vildänglarna nu och vi har tittat på P3Guld på tv och jag konstaterar: Tim Neu var ju bra.
Imorgon ska vi på barnkalas och sen är det måndag igen. Oh joy.
det var lite skönt att läsa dig vara annat än glad o tacksam för det mesta måste jag säga. lite mänskligt sådär, fast jag avskyr ordet mänskligt sagt som nåt överslätande så fort folk inte är som de vill eller "borde" vara. fyraåringar vet jag inte hur de är som standard, mina har varit det men jag minns inte hur det var just då, prata så öronen faller av o testa gränser har mina gjort mest för jämnan liksom .. ;) du gjorde iaf så bra du nånsin kunde o det brukar räcka bra. tror jag om dig iaf.
2006-01-22 00:20:32
vajlet
och sorry för att jag låter så förnumstig o som om jag kände dig, det var inte meningen.
2006-01-22 00:21:16
Corn
men jag ÄR väl inte glad och tacksam för det mesta? Det kanske verkar så, men det är väl för att jag inte alltid orkar skriva om det jobbiga. Jag är sur och suckig för det mesta, haha. Tack! :)
2006-01-22 08:12:42
Carin
Ja, min fyråochetthalvtåring är ju vansinnigt krävande men det vet du ju redan. De andra var inte riktigt lika intensiva. Men trött blir man ju. Också.
2006-01-22 11:16:53
Anni
Jag ser dej som en skön människa som trivs med livet för det mesta och blir galen emellanåt - låter helt sunt! Och du skriver härliga texter i alla lägen...