Här sitter jag och har precis betalat en hop förfallna räkningar. Dricker för starkt grönt te och fryser om fötterna. Idag har vi varit på stan, bara min man och jag, och det var mysigt fast det var illande kallt så själva promenaden mellan affärerna var inte så angenäm. 20 grader kallt och astma och svårt att andas. Alla luftrör och blodkärl kändes ihopfrusna och sammanvuxna. Flake var fin med sin fina kubakeps och stickad polo, vi gick på JC-rean och upptäckte att det finns barnkläder från storlek 120 så vi köpte lite till vår äldste son, som dock bara är 105 cm så han får växa lite till först. Men coola och rara kläder var det. Sen in på hm och köpte fler grejer. Vår stora akilleshäl som familj är att vi ALDRIG har jämna par strumpor på oss. Hela familjen vandrar omkring i omaka strumpor, en grön och en blå, en röd-och-stjärnmönstrad och en blågrönrutig. Det kanske är lite bohemian chic eller så är det bara slarvigt. Vi köper ibland på oss ett antal exakt likadana strumpor men ganska snart försvinner hälften. Idag köpte vi sex par blå strumpor åt storpojken, vi får se hur länge han får gå med jämna par.
Och så var det en utställning av mannens favoritkonstnär Lars Lerin på museet så vi gick dit och sen drack vi kaffe/te i det fullständigt tomma museicaféet. Endast vi och en halvsur tant som satt i kassan var där. Det var tyst och mysigt och utställningen var fin.
Jag går och bär på framtidsångest. OM Jag får det där jobbet som jag har lämnat offert på - vågar jag ens ta det? Samma grubbel som i höstas. Nu när det har gått lite tid sen dess så har jag hunnit arbeta upp ännu mer rädsla. Ska jag också bli företagare med allt vad det innebär av oro, höga skatter och så vidare? Jag vet att jag låter superhöger men det är ju helt sjukt vad lite det blir över i slutänden när man är egenföretagare. Orkar jag också med den där oron? Vågar jag släppa taget om trygghet, a-kassa och arbetsförmedling? Jobbet innebär ju max 20 procent av heltid, ännu mindre egentligen. Det är ju INGENTING fast å andra sidan vore det ett vääääldigt bra jobb. Gaaah jag vågar knappt tänka på det.
Igår såg vi nya serien Prison Break och den var bra.
Man behöver väl inte vara jättehöger för att vilja sänka skatten för någon som tänker jobba 8 timmar i veckan? Lycka till!
2006-01-04 06:11:00
Carin
Det finns företag som har som affärsidé att ta emot f-skattade pengar och omvandla dem till a-skatt, för folk som du som inte vågar starta eget på ett enda uppdrag. De tar nån procent men å andra sidan kan man dra av som en företagare. Jag tror ett av dem heter Bolagsbolaget men det viktiga är att kolla med a-kassan vilka de godkänner, de godkänner nämligen inte alla. Så slipper du gå och bli höger :o)
2006-01-04 10:56:16
Carin
Läs mer på www.bolagsbolaget.se
2006-01-04 10:57:50
annan
prison break är sjukt bra. och strumpproblemet har jag med. det har redan gått i arv till min son.
2006-01-04 11:40:42
nina
Carins förslag låter ju jättebra! Det kan ju iaf vara ngt att börja med innan man känner att man vågar ta steget fullt u! Det tycker jag låter toppen!
Sedan känner jag faktiskt inte alls igen strumpproblemet. Jag vet dock att det är jättemånga som har det. Men jag förstår inte hur det går till faktiskt... Jag har nog aldrig haft bara en av strumporna kvar... Jo. En gång. Men då hade Cooper tagit den andra och gömt den. Men den hittade jag. Mohahaha!
2006-01-04 12:15:50
Corn
M : jag tycker nog att skatten borde sänkas även för dem som jobbar mer än 8 timmar i veckan! :)
Carin; ja, jag vet ,jag fick det tipset tidigare i höstas när jag gnällde lite. Jag har läst lite men de tar 7-8 procent och jag tycker att det verkar lite bökigt... Du hör ju hur vrång jag är, hahaha!
annan: skönt att höra om andra som också är förlorade i strumpträsket.
nina: jamen vi är FYRA personer och det är tvättmaskiner varje dag och barn som drar av sig strumporna i olika hörn av huset och vi själva som drar av oss dem lite överallt och de hamnar under sängar och allt... Ganska många rum, ganska många strumpor. Det är jättelätt att tappa bort dem! *lovar*
2006-01-04 12:59:01
M
Se upp! Snart sitter du i knät på Ann Coulter. ;-)