Tick tick tock

Pocksan var här och det var toppen, vi hade minijulafton och bytte många små klappar med varandra, det var roligt och så vallade vi omkring på stan och sen åt vi schweizermiddag och så blev Pocksan sjuk och själv hade jag värk i bröstet och liknande astmakänsla: doktorn trodde på virus. Nu smörjer jag mig med zonsalva men är lite allmänt flåsig.

Vissa dagar vaknar jag upp och blir förtvivlad för att jag inte får sova mer och längre, jag känner mig dränerad på energi och liksom nersugen i jorden, vill ligga platt platt. Men jag har en inre liten lista i huvudet som jag betar av och när kvällen är kommen summerar jag och ger mig godkänt än en gång. En godkänd mamma trots skrik åt barnen. Vi badar, vi leker, vi läser, jag lagar mat och vi pratar en hel del. Jag duger fint.

I helgen har tonårspojkarna varit här och jobbat och jag blir lite nervös och ställd när jag ska vara husfru och laga mat, en del blir nog nervösa när det kommer vegetarianer på middag, jag blir tvärtom nervös när det kommer husmanskostkillar men igår gjorde jag en soppa med köttfärs, morot och potatis som var grymt god. Idag blev det exakt samma ingredienser men på annat vis: köttfärslimpa med ugnsrostade potatisklyftor och morötter. Brunsås och lingonsylt. Check, check. Klämkäckt och faktiskt väldigt gott. Söndagsmatkänslan infann sig. Och de åt ju som tokar, till och med av rödkålssalladen.

Efter lunchen tar jag alltid med mig mitt kaffe och går en trappa upp till datorn och sitter här medan Flake och grabbarna dricker kaffet nere. Idag när jag kom ner igen var drängarna inne i vårt lekrum, vår äldste son hade nämligen ritat på väggarna med en tuschpenna så min man gav dem varsin disksvamp och så fick de skrubba. Det var riktigt käck och familjär stämning där ett tag, vi flabbade gemensamt och jag tände en brasa i lekrummet och väggarna blev fina igen.

Sen var vi själva igen, jag och barnen och de hann dra på tv:n och där var Madonna med "hung up" och lillRogga och jag kommenterade att hon hade mycket muskler och såg stark ut. lite senare kom han och bad mig "sjunga som hon med musklerna" och när jag började hejdade han mig och sa "vi måste stoppa bollar innanför din tröja så att du får lika stora muskler som hon" och ville peta in tennisbollar i mina tröjärmar. Jag vägrade och sjöng ändå.

Min man drog jättesnabbt iväg och handlade tidningar åt mig och så tänkte jag sen att man ska visa sina barn att man prioriterar sig själv, "Sätt gränsen kring dig själv" som det så fint heter så jag satt på kökssoffan och tittade barnen i ögonen och sa "nu vill mamma vara ifred och läsa tidningen". Hahahaha vad bra det gick, de trissade varandra och slogs nästan om min uppmärksamhet och klättrade upp på köksbordet och jag satt mest och pratade med arg röst om vad man inte får göra. Sen när jag gav upp och reste mig upp och började laga middag och då, som på en given signal, knallade båda barnen in till lekrummet och lekte där ganska fridfullt en lång stund. De skrek åt varandra - förstås - de har ju en mamma som lär dem hur man gör. "SLÅ INTE DIN BROOOOOR!!".

Gjorde förresten några alternativa chokladbollar som experiment: Torkade fikon, solrosfrön, ett par klickar smör, rejält med kakao, två små nypor socker och så en hutt whiskey. Tjongade ihop det i mixern och rullade till små bollar. Oemotståndligt goda och ganska nyttiga förstås.

Vi håller på att se säsong 4 av Six Feet Under. My god! säger jag. Det är så bra, den absolut bästa tv-serie jag någonsin sett.

Och mer romantik kommer när jag är på humör, haha. Det kan ju dröja.