Bla bla bla, en fet fluga på min rosa vägg, den stirrar på mig och är loj. Precis som jag. Igår satt vi i ett badkar och pratade tills vattnet var kallt och vi var bleka och missklädsamt skrynkliga.
Idag var jag en drama queen och SKREK åt min man på en parkering, beat that! Folk tittade på mig men jag var Ett Åskmoln och satte mig i bilen och surade. Ena barnet hade vaknat och satt med gråten i halsen och frågade varför vi var osams. Hans lilla varma hand i min stora och så pratade vi på ett stort litet vis om hur man kan bråka och hur man kan vara sams. Och att man kan bråka med dem man älskar. "Mamma älskar du mig även om jag är otrevlig?"
"Klart jag gör. Jag älskar dig ALLTID!"
Och sen efter ett rationellt och vuxet utredande for vi inåt centrum i stan. Den stan har flera fik men två stycken som vi tycker speciellt bra om: Det ena har extra goda bakverk och framför allt strålande "hemgjorda" chokladpraliner vilket gillas av mig, men inte så himla mysig inredning. Det andra är ett originalfik från femtiotalet och extremt mysigt men de har däremot ganska trist fika. Så vi åkte till det förstnämnda och köpte praliner till mig i en liten papperspåse, sen åkte vi till det andra och beställde kaffe. Där får man serverat vid bordet ur en liten kanna. Vi satt i varsin svängd röd lädersoffa med varsitt barn bredvid oss och drack kaffe och prasslade hemlighetsfullt med vårt insmugglade godis.
Sen var det utlovat leksaksaffärsbesök så det tog vi och köpte en liten kartong med prinsesslego åt gossen, därefter mathandling på Coop och sen styrde vi färden hemåt, åt mellanmål och sen snabbt iväg igen till gympahallen där vi körde lite hinderbana och hjälpte ettåringen att slänga i basketbollar i basketkorgarna, vi fick lyfta honom, och han var bedårande söt och visade kindgropar, glitterögon och vackra tandrader av lycka varje gång han hade scorat.
Hem igen, äta middag, rapa ikapp av fredagscoken, sen Idol och barnen som för en gångs skull fick vara uppe hur länge de ville kroknade ganska snabbt. Särskilt lillfisen som somnade vid åtta. Storgossen lekte helt absorberat med sitt lego och byggde ett fantastiskt kombinerat stall och slott åt den vita hästen och emellanåt kom han och satte sig mellan oss och öste vackra ord över oss. Han pet-pet-petar i näsan hela tiden och han har ju kommit på mig med att göra det samma men jag försöker förklara att man inte behöver göra det VARJE MINUT men han log och mös och sa lite konspiratoriskt: "vi är näspetor du och jag mamma!"