Feberzombie

Igår morse kände jag att jag hade lite ont i halsen och det blev värre under dagen men jag tänkte att det är nog lugnare på jobbet än hemma, och jag måste ju jobba, de klarar sig inte utan mig. Åkte dit, gick ett ärende på stan, blev görsvettig. På jobbet satt jag på min stol och gjorde snygga mittuppslag (även om min redigerarvikariekollega sa "det ser ogenomtänkt ut") och så började jag frysa. Det blev värre och värre och kroppen började värka som fan, främst runt höfterna/midjan/överarmarna. Kände mig liksom inbäddad i bomull. Gick långsamt ner till fikarummet och åt min macka med makrill på och satt tyst när de andra pratade.
Hade så småningom så ont och mådde så kass att jag nästan höll på att börja lipa hela tiden. Ringde hem till min man och smågnällde lite tyst. Till slut löste sig alltihop genom att nattchefen sa "nej nu får du ta och åka hem", efter att jag lånat en fleecefodrad täckjacka med tidningsloggan på ryggen, och satt och huttrade i. Lånade med mig jackan hem, satt som en zombie i bilen och körde de tre milen hem, det kändes oändligt långt. Väl hemma tappade jag upp ett hett bad och kröp ner där. Trots att hela min kropp var nersänkt i det heta vattnet hade jag gåshud överallt ändå.
Sen proppade jag i mig alvedon, tog på mig mjukiskläder, vantar och mössa, lade mig ner i sängen med tre täcken, en filt och en tuttsugen bebis. Termometern visade 38,6 och det är massor för mig som brukar ha 36,0 när jag är frisk. Till slut började jag svettas och kunde skala av mig lite täcken.

Vid ett kom min man ner från stora sovrummet till rummet där jag låg, lillepojken var tuttig igen och flake sa att han också hade fått frossa. Vi fick nästan panik ett tag, det är sällan vi är sjuka exakt samtidigt, det brukar gå omlott. Jag följde med upp och ammade gossen och fick nu vara den omhändertagande för Flake låg och frossade och var nästan okontaktbar. Han fick alvedon och vatten. Samtidigt började effekten av min alvedon gå över så jag började frysa igen, alltså i med mer alvedon. Hela natten har jag sovit jättedåligt, vänt mig var tredje minut (ja, jag har kollat på klockan var tredje minut) men sovit hårt däremellan. Feberdrömmar om lapptäcken och drömmar och jättekonstiga saker. Mådde illa och var nära att spy ibland. Halsen värker.

Nu sitter jag här och är jättesvettig fast feber verkar jag inte ha precis nu. Inte så mycket. Kroppen värker. Mina kära svärföräldrar är borta och det låter oehört bortskämt men det är jobbigt, att vara två sjuka föräldrar och samtidigt ta hand om och serva två små barn är ingen lek direkt.

Gosh vad jobbigt det är att vara sjuk. Nu måste jag rodda ihop frukost åt barnen... Puh.