dance me through the panic

Jag är fortfarande sjukskriven, har fortfarande ont i händerna och armarna, äter fortfarande Ipren.
Orkar inte sitta vid datorn så ofta.
Det är storm och idag på tv-sporten pratade de om vädret, apropå att det knappt är någon snö nu till Skid-SM. Om 20 år kommer det att vara skåne-vintrar ända upp i mälardalen. Och om kanske 50 år kommer det inte att vara nån vinter här heller, det är bara Norge som är förskonade, typ. Norrmännen kommer att vara bäst på skidor då, sa de lite bekymrat.
Hey, det är inte det som bekymrar mig, det som bekymrar mig är att det är såna allvarliga klimatförändringar. När jag var 20 år och gick på miljölinjen på folkhögskola tänkte jag på sånt JÄMT och jag mådde oftast dåligt och hade ångest över det. Nu orkar jag knappt tänka på det för om jag gör det får jag feteångest. Jag skiter väl i skidåkningen men jag gillar inte ett miljön kommer att bli sämre och sämre. "så har det alltid varit" tänker någon och visst, det har alltid förändrats men de senaste åren har det förändrats i racerfart.
Blä.
Igår var vi på 30årsfest och det var väldigt roligt och jag orkade vara social och prata med människor jag inte kände. Fast jag blir som vanligt less på supande. Först står alla och trycker utmed väggarna med sina spritpåsar dinglande i händerna och efter ett tag när de har druckit tillräckligt vågar de börja prata med folk. Det är så längesen jag var ute i sån här miljö att jag inte fattade att man skulle ha dricka med sig. Alltså det fanns inte ens mineralvatten. Alla satt med sina systembolagspåsar mellan fötterna och satt och sög på sina ölburkar. Jag fick gå och hämta grumligt kranvatten i köket. Folk som jag vet inte gillar varandra kramas och ni vet. Ahh. Men nu ska jag inte låta superneggo, det är väl roligt att folk gillar att supa. Bara för att jag är en nyktertorris.

Jag och min man var JÄTTESNYGGA i alla fall, nästan helsvarta båda två och jag hade ett snikbilligt halsband från Indiska på mig, superbilligt, men det ser lite antikt ut. Sånt gillar jag. Innan vi for hemifrån hade vi en lång slappardag hemma, lillRogga var hos farmor och farfar så vi tog det lugnt och tittade på flera Six Feet Under-avsnitt. Sen klippte jag av Flakes hans ganska långa lockar. Nu har han snagg och han har så fint hårfäste som syns så fint nu. Min snygga man.
När vi kom hem från festen tittade på dvd igen. Sen somnade vi vid halvtvå och vaknade vid elva. Då tog vi med brödrosten in i vardagsrummet och åt en klassiskt dålig frukost med många skivor rostat bröd med smör, marmelad och ost. Och stora glas med te till. Och Six Feet Under. Fan, vad jag behövde en sådan morgon. Sen var klockan efter lunch så vi åt några mackor till.
Därefter gick vi in till Flakes föräldrar och där var det varmt och gott och hjärtligt och vi fikade där också och hämtade lillRogga såklart. Jag känner lycka. Trots allt skit. Jag är så glad för det jag har. <3