RuBrIk

Igår for vi omkring i vår by plus några småbyar runtomkring och delade ut flygblad i alla postlådor. Ideell skit om "hur ska vi utveckla bygden?". Först slår man på stora bongotrumman och ska ha så bra och intressanta projekt, och FIKA och DISKUSSION men det finns sällan någon hjälp, något nät som sedan kan fånga upp de eventuella idéer som uppkommer. Jag har varit med om såna här landsbygdsprojekt förr... Och sorry men för mig känns det lite som kejsarens nya kläder. Ett luftslott. Pooofff, pseudogrejer. Inget händer.

När vi åkte runt i mörkret och såg alla mörka ensliga hus (det var sent, så alla hade väl lagt sig) så fick jag ytterligare ångest av att börja tänka på alla ensamma människor som bor i husen. Jag fantiserade ihop historier och fick svartångest som fan.
Men det var ganska mysigt, barnen sov och vi åt kexchoklad och lyssnade på radio.

Innan dess när vi var i hålan (vi bor i en by fem km från en håla där det bor kanske 2000 pers) så såg jag en granne till oss som inte fick igång sin moppe. Han var en ganska sorglig syn, han är i sextioårsåldern, stod med cigaretten i mungipan och trampade och trampade och trampade... Till slut gick det och han kunde åka hem. Hem till sin mamma som är nittio år. Där bor de två, i en liten stuga. Och mitt hjärta ömmade för honom. På något sätt såg han faktiskt ut som en femtonåring på sin moppe, som om han hade kvar en femtonårings lite tafatta klumpiga gångstil och sådär. Och så tänkte jag "tänk om han aldrig ens har KYSST nån" och sen började jag nästan grina. Det var ovanligt snällt för att vara mig för egentligen har jag lite antikänslor för den här gubben, jag kan inte sätta fingret på vad, men jag tycker bara att han ser läskig ut.
I alla fall. Han har inget körkort. Hur gör han när han ska ha nya kläder? Köper han aldrig nya byxor kanske? Eller tar han bussen till stan då? Eller ber han en annan gammal granne om skjuts? Och så går han in på herrcity och köper ett par mörkblå byxor...
UUUUSCH... jag menar inte att meningen med livet är att vara gift och ha barn, men man kanske åtminstone vill flytta hemifrån någon gång? Och inte bo kvar i samma hus hela livet med sin gamla mamma och jobba på industrin ett par km bort dit man åker på sin moppe varje dag.
Och tänk om han HAR kysst någon, och älskat någon... Vart tog den människan vägen?
Eller så är han hur nöjd som helst med sitt liv. Det verkar bara lite.... futtigt. Ibland på helgerna går han till hålan, och så sitter han där på en parkbänk och dricker någon öl med någon annan gubbe. Eller själv. Och sen promenerar han hem igen på natten.

Dagens roliga citat från min snart 3-åring (som står på alla fyra):
"Titta mamma, jag är en lellepard med prickig svans och prickiga ögonbryn"

Och: pojken fick i sin hand ett vykort med två papegojor på. Jag pekade och sa "det här kortet skickade farmor och farfar till dig när de var på semester. Ser du? Två papegojor."
Pojken säger förtjust "det är farmor och farfar!" "farmor och farfar har klätt ut sig till papegojor!"
och när farmor lite senare kommer visar han henne kortet "du och farfar har klätt ut er! Ni är papegojor! Jag ska klättra upp i trädet och ge er mat"