Do the Creeps

Vi är ganska sociala, igår spontanfikade vi på stan med ett par kompisar och sen åkte vi hem till Flakes syster som fyllde år.
I somras kändes vårt sociala liv så lovande, nu känns det mer... futtigt. Det spelar ingen roll om vännerna är vackra och roliga, det som spelar roll är hur de känns. Helst ska man känna att det går att ligga i varsin soffa och softa och prata och flumma, tillsammans. Det är kärnan i det hela. Ett ganska modest krav egentligen. Jag pratade med Pocks häromdagen och hon tyckte precis samma sak, man vill ha enkla vänner som man känner sig bekväm med. Det borde ju vara lätt fixat men det är det inte.
jag TROR att en av mina bästa, äldsta vänner har valt bort mig/oss på grund av att jag har familj. Det suger. Tidigare bodde hon sextio mil härifrån men så flyttade hon och bor nu tio mil härifrån (och det är nära), vi har varit och hälsat på henne flera gånger men hon har aldrig lyckats ta sig hit fast vi har bjudit in henne (och hennes kille) flera gånger.
Jag vet att vi har barn och inte direkt springer på fester varje helg men så jävla trista är vi inte. Jag tror att hon säger om oss som hon säger om en annan barnfamilj: "vi har inget gemeeeensamt längre!". Nää. Fuck off. Jag har inte så mycket gemensamt med någon av mina kompisar, om man ska se till det yttre så det är en dålig ursäkt, bara.

I veckan gjorde vi en wild thing och köpte en ny (begagnad) bil, osedd, vi har bara sett en bild på nätet. Hahaha, nu ska vi bara försöka få hit den från Trollhättan också.

Idag ska nog Flake iväg och plöja och jag själv känner mig så brutalt ensam och uttråkad. Jag skulle vilja ha: en skitrolig kompis på plats, plus någon rolig affär precis i närheten (varför inte Ikea?) som vi kunde gå och lalla på.
Tv:n funkar inte alls och igår när Flake nattade lillRogga och själv somnade läste jag en bok på två timmar, Svek av Karin Alvtegen. Skitbra, men jag lever mig in för mycket i böcker, bara forsar fram över sidorna på ett maniskt sätt och så blir jag yr i huvudet och mår lite illa. Uhu.
Jag skulle vilja ha tid att storstäda vårt hus, särskilt övervåningen som är så äcklig och igengrodd att jag nästan kräks varje gång jag är där. Det värsta rummet är det jag sitter i nu - där datorn står. Det är tragiskt och drar mig djupare ner i träsket för varje gång jag är här inne. Och här är jag ofta.

Jag är så splittrad.