Hemma igen efter finlandskryssning. Nu har vi varit i Helsingfors fyra gånger, både på våren, vintern, sommaren och hösten. Och I'm telling you, Helsingfors är min favoritstad above all. Men nu räcker det med färja. Nästa gång åker jag dit ensam med min man, INGA BARN, och jag tar flyget.
Färjorna med alla sega pensionärer med röda stora skepparkoftor på sig har gjort sitt. Maten var schweindyr och vår unge blev ett monster inne på barnlandet så där kunde vi inte vara. Taxfreeshopen återstod. Där köpte vi lite godis. That's it. Sen delade vi hiss med några finska fulla popkillar upp till vår hytt. Alla pratar förresten finska med mig, även om jag pratar svenska till dem. Jag pratar om skeppspersonalen nu alltså, som pratar både svenska och finska. Jag ser tydligen alldeles finsk ut.
Vår hytt (med fönster mot promenaden, så outsägligt meningslöst, vem vill sitta och glo ut på skeppets shoppinggata, och ännu värre, rätt in i hytterna mittemot? Inte jag) var strategiskt placerad rakt ovanför Joe's bar, och när resten av min familj hade somnat låg jag i mörkret och försökte höra vad det var för sånger jag hörde lite mumlande. Jag gissar på Cottonfields, American pie och The Wall.
Och så läste jag "två nötcreme och en moviebox" och blev själv lite nostalgisk och började tänka på mina sjuttonårsfyllor. Urk. Jag åkte till danmark och köpte ölen som hade mest procent alkohol i sig och det billigaste priset. Sen sög jag desperat i mig ölen som smakade skit, på någon fest där jag raglade omkring och spydde.
Helsingfors var king. Vi uppsökte Stupido shop och köpte finska skivor som är svåra att få tag på hemma, en med Hurriganes och en med Aavikko. Sen köpte vi en ljuvlig mocha latte på Robert's coffee och sen åt vi hamburgare på Hesburger/Carrolls. Jag fattade aldrig riktigt om det hette Hesburger ELLER Carrolls, båda namnen förekom på deras produkter. Det var okej. Jag åt en fiskburgare.
Och jag säger det igen, jag ÄLSKAR Helsingfors. Nästa gång blir om två år, när båda ungarna kan vara hos barnvakt i ett par dygn.
På vägen hem stannade vi på ett IKEA och skulle kolla på barnmöbler. Men alla möbler där liksom skriker "JAG ÄR EN BARNMÖBEL! FÄRGGLAD OCH KLATSCHIG! OCH FURU! VISST GILLAR ALLA BARN OCH DERAS FÖRÄLDRAR FURU???!!!". Jag gillar inte färgglada plastbackar och jag är inte överdrivet förtjust i furu heller. och inte i dryga IKEA-killar som ska vara tillplattande och dryga när jag frågar om träet måste behandlas. "nä det måste du ju inte göra men då kommer det att bli jättesmutsigt och dra åt sig damm och det kommer inte att gå att få bort smutset, men som sagt, DU GÖR SOM DU VILL".
Vi gick till fyndhörnan och hittade ett svart soffbord som vi köpte till vår son, det får han ha som skrivbord och lägga pussel på. Det kostade 95 kronor, så nu kan ikea-killen stoppa upp sitt dyra obehandlade träbord med två tillhörande stolar, i röven.
Våtservetterna var skitbra, vi blev inte ens lite sjuka.